Brev* från Ful skrivet av Nasim Aghili
(English translation coming soon)
*detta brev handtextades på väggarna på FOLK i Skärholmen och utgjorde en central del av utställningen Tal till nationen, som visades där 11 maj – 20 augusti 2023.
Kära!
Dom ritar sina krig i våra kroppar och igenom våra rättigheter.
Vi ropar att yttrandefriheten är hotad men våra röster förstärks av hatare och koranbrännare. Dom ropar högre. Och försöker äga ordet “frihet”.
Men vi vet att frihet en gång har varit vår.
Att den är vår att formulera.
Vår att artikulera. Att skapa gemensamheter kring.
Ändå kallar vi detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Vi kallar det fortsatt ett brev.
Ett personligt brev från dig till oss.
Ett brev du skriver på väggar.
ژن، ژیان، ئازادی
Ett brev du sjunger från öppna fönster.
آزادی
آزادی
برای آزادی
/Shervin Hajipour
För frihet.
Så vad är frihet?
Och var är frihetens plats?
I konsthallar?
På väggar?
I viskningar?
Vad är konstnärlig frihet?
Vem vet vad konstnärlig frihet är?
Vilka skyddar konstnärlig frihet?
Vi kallar detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Om vi nu kallar detta konst och inte ett personligt brev från oss till dig. Om detta var konst som påstod att Jimmie Åkesson är rasist – skulle vi i så fall bli fällda för förtal
Kära,
För frihet säger du.
Så vad är frihet?
Och var är frihetens plats?
I konsthallar?
På väggar?
I viskningar?
Kära,
Dom ritar sina krig i våra kroppar och igenom våra rättigheter.
Vi ropar att yttrandefriheten är hotad men våra röster förstärks av hatare och koranbrännare.
Dom ropar högre. Och försöker äga ordet “frihet”.
Men vi vet att frihet en gång har varit vår.
Att den är vår att formulera.
Vår att artikulera. Att skapa gemensamheter kring.
Vi kallar detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Hej och välkommen.
Välkommen till ett brev skrivet till dig. Till oss.
Om konstnärlig frihet.
Konstnärlig frihet.
Frihet.
Fri.
Vem är fri? Är du? Är vi?
Vi vet nog inte.
Vi är nog att vi är fria att skriva ett brev.
Vi kallar detta ett brev för att vi inte kan kalla det konst.
Konst är minerad mark.
Konst censureras, kontrolleras, förminskas, militariseras.
Vi skriver istället ett brev och hoppas att det ska kunna ta sig över så kallade nationsgränser, in i vardagsrum, mellan rader och upp på väggar.
Ett brev som är ett antinationalistiskt rum. Antinationalistiskt tillstånd. Antinationalistiskt omfång. Antinationalistisk tid.
Välkommen till ett brev som kan bära våra hemliga drömmar och våra gömda rädslor. Ett brev som kan sjunga den oro som ibland till och med kriminaliseras.
För om vi gjort konst och uttryckt våra mardrömmar hade vi förmodligen lagförts.
Om vi gjort konst och uttryckt våra begär hade vi förmodligen behövt byta adress.
Vi skriver ett brev för att vi behöver prata ostört med dig.
För vi är här.
Här i konsthallen. Här.
Även om det ibland gör ont här.
Precis här.
Det gör inte ont för att vi är här, utan för att även här går deras krig genom våra kroppar.
Även här är våra syskon som varken har rätten att hissa flaggor eller ropa sina älskades namn. Även här är våra syskon som torteras i fängelser nån annanstans. Nån annanstans är våra syskon som nekas sina rättigheter här. Och här gör ont.
Här i landet som talar om för oss att vi är fria.
HERE in this country that tells us we are free
Free to be banned when we write
Free to be criminalized when we perform
Free to be beaten on it’s streets without redress
I want to address that we have more rights and wrongs than ever
and it feels wrong that the RIGHT weaponizes words like family and freedom against us.
When I look across this room and I see both here.
/Alok Vaid-Menon
För frihet säger du.
Så vad är frihet?
Och var är frihetens plats?
I konsthallar?
På väggar?
I viskningar?
Kära,
Dom ritar sina krig i våra kroppar och igenom våra rättigheter.
Vi ropar att yttrandefriheten är hotad men våra röster förstärks av hatare och koranbrännare.
Dom ropar högre. Och försöker äga ordet “frihet”.
Men vi vet att frihet en gång har varit vår.
Att den är vår att formulera.
Vår att artikulera. Att skapa gemensamheter kring.
Vi kallar detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Hej och välkommen.
Välkommen till ett brev skrivet till dig. Till oss.
Om konstnärlig frihet.
Konstnärlig frihet.
Frihet.
Fri.
Vem är fri? Är du? Är vi?
Vi vet nog inte.
Vi är nog att vi är fria att skriva ett brev.
Vi kallar detta ett brev för att vi inte kan kalla det konst.
Konst är minerad mark.
Konst censureras, kontrolleras, förminskas, militariseras.
Vi skriver istället ett brev och hoppas att det ska kunna ta sig över så kallade nationsgränser, in i vardagsrum, mellan rader och upp på väggar.
Ett brev som är ett antinationalistiskt rum. Antinationalistiskt tillstånd. Antinationalistiskt omfång. Antinationalistisk tid.
Välkommen till ett brev som kan bära våra hemliga drömmar och våra gömda rädslor. Ett brev som kan sjunga den oro som ibland till och med kriminaliseras.
För om vi gjort konst och uttryckt våra mardrömmar hade vi förmodligen lagförts.
Om vi gjort konst och uttryckt våra begär hade vi förmodligen behövt byta adress.
Vi skriver ett brev för att vi behöver prata ostört med dig.
För vi är här.
Här i konsthallen. Här.
Även om det ibland gör ont här.
Precis här.
Det gör inte ont för att vi är här, utan för att även här går deras krig genom våra kroppar.
Även här är våra syskon som varken har rätten att hissa flaggor eller ropa sina älskades namn. Även här är våra syskon som torteras i fängelser nån annanstans. Nån annanstans är våra syskon som nekas sina rättigheter här. Och här gör ont.
Här i landet som talar om för oss att vi är fria.
HERE in this country that tells us we are free
Free to be banned when we write
Free to be criminalized when we perform
Free to be beaten on it’s streets without redress
I want to address that we have more rights and wrongs than ever
and it feels wrong that the RIGHT weaponizes words like family and freedom against us.
When I look across this room and I see both here.
/Alok Vaid-Menon
Kära!
Dom ritar sina krig i våra kroppar och igenom våra rättigheter.
Vi ropar att yttrandefriheten är hotad men våra röster förstärks av hatare och koranbrännare. Dom ropar högre. Och försöker äga ordet “frihet”.
Men vi vet att frihet en gång har varit vår.
Att den är vår att formulera.
Vår att artikulera. Att skapa gemensamheter kring.
Ändå kallar vi detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Vi kallar det fortsatt ett brev.
Ett personligt brev från dig till oss.
Ett brev du skriver på väggar.
ژن، ژیان، ئازادی
Ett brev du sjunger från öppna fönster.
آزادی
آزادی
برای آزادی
/Shervin Hajipour
För frihet.
Så vad är frihet?
Och var är frihetens plats?
I konsthallar?
På väggar?
I viskningar?
Vad är konstnärlig frihet?
Vem vet vad konstnärlig frihet är?
Vilka skyddar konstnärlig frihet?
Vi kallar detta ett brev och inte konst för att vi inte längre vet var den konstnärliga frihetens gränser går.
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Kan vi säga att Jimmie Åkesson är rasist?
Om vi nu kallar detta konst och inte ett personligt brev från oss till dig. Om detta var konst som påstod att Jimmie Åkesson är rasist – skulle vi i så fall bli fällda för förtal
Skulle vi bli hotade?
Skulle vi kunna gå hem?
Skulle vi kunna hämta våra barn från förskolan?
Skulle vi bli anklagade för att riskera konsthallspersonalens liv?
Skulle vi bli paria?
Skulle vi behöva läsa om de våldtäkter som vi hotas att bli utsatta för?
Skulle vi bli återbetalningsskyldiga? (vi har statligt stöd)
Skulle vi bli bannlysta?
Skulle vi bli bortviftade?
Skulle vi bli spottade på?
Skulle vi vara rädda för våra liv?
Skulle vi behöva skaffa hemlig adress?
Skulle vi bli misshandlade?
Skulle vi bli utskrattade när vi sedan berättar att vi varit med om ALLT det här?
Skulle vi fortfarande vara konstnärer?
Eller är det konstens politiska villkor som definierar dess gränser?
Är konst fortfarande konst om politiker och tjänstemän bestämmer att det inte längre är det? Bestämmer att det plötsligt bara är dåligt. Bara är infantilt. Bara inte håller verkshöjd.
Nej det är nog bäst att inte kalla detta för konst.
Vi kallar det fortsatt ett brev.
Konstnärlig ofrihet inkluderar inte bara tystnad och ett förbud mot att kritisera makten. Konstnärlig ofrihet inkluderar också att inte bli hörd. Att inte finnas. Att skriva brev istället för att göra konst.
Kära.
Förlåter du mig för att jag i det här brevet har så mycket att säga?
För att jag fortfarande inte riktigt kan svara på vad frihet betyder?
Förlåter du mig för att jag inte kan säga frihet på fler språk?
Förlåter du mig för att jag fortsätter insistera att det är genom den konstnärliga ofriheten som den stora orättvisan blir synlig? Att konsten inte bara är för konstnärer? Att friheten är allas att värna och beskydda? Allas förutsättning att en dag bli en annan? Eller bara sig själva?
Konst behöver varken vara dekoration eller kungaporträtt.
Den kan vara svårbegriplig och hatad.
Den kan vara i form av brev eller antinationalistiska tal.
Den kan vara långsam och spretig.
Den kan vara omständlig och älskad.
Den kan skrivas på väggar eller ropas i isolerade rum.
Men den behöver vara fri. Den behöver göra friheten.
Friheten är din och min - vår. Aldrig politikers att definiera.
Om vi låter makten bestämma vad frihet är ger vi dom också rätten att göra oss ofria.
Därför skriver jag till dig. Jag skriver till dig för att påminna om att vi fortfarande har rätten att säga det vi tänker. Vi är varken någons narr eller syndabock.
Vi är allt makten hatar.
Men när vi är här och med varandra är vi fria.
Vi formar orden.
Vi säger dom.
Vi säger dom. Både våra egna och andras.
Det är vi som inte väntar på att friheten ges oss. Vi gör den.
Skulle vi kunna gå hem?
Skulle vi kunna hämta våra barn från förskolan?
Skulle vi bli anklagade för att riskera konsthallspersonalens liv?
Skulle vi bli paria?
Skulle vi behöva läsa om de våldtäkter som vi hotas att bli utsatta för?
Skulle vi bli återbetalningsskyldiga? (vi har statligt stöd)
Skulle vi bli bannlysta?
Skulle vi bli bortviftade?
Skulle vi bli spottade på?
Skulle vi vara rädda för våra liv?
Skulle vi behöva skaffa hemlig adress?
Skulle vi bli misshandlade?
Skulle vi bli utskrattade när vi sedan berättar att vi varit med om ALLT det här?
Skulle vi fortfarande vara konstnärer?
Eller är det konstens politiska villkor som definierar dess gränser?
Är konst fortfarande konst om politiker och tjänstemän bestämmer att det inte längre är det? Bestämmer att det plötsligt bara är dåligt. Bara är infantilt. Bara inte håller verkshöjd.
Nej det är nog bäst att inte kalla detta för konst.
Vi kallar det fortsatt ett brev.
Konstnärlig ofrihet inkluderar inte bara tystnad och ett förbud mot att kritisera makten. Konstnärlig ofrihet inkluderar också att inte bli hörd. Att inte finnas. Att skriva brev istället för att göra konst.
Kära.
Förlåter du mig för att jag i det här brevet har så mycket att säga?
För att jag fortfarande inte riktigt kan svara på vad frihet betyder?
Förlåter du mig för att jag inte kan säga frihet på fler språk?
Förlåter du mig för att jag fortsätter insistera att det är genom den konstnärliga ofriheten som den stora orättvisan blir synlig? Att konsten inte bara är för konstnärer? Att friheten är allas att värna och beskydda? Allas förutsättning att en dag bli en annan? Eller bara sig själva?
Konst behöver varken vara dekoration eller kungaporträtt.
Den kan vara svårbegriplig och hatad.
Den kan vara i form av brev eller antinationalistiska tal.
Den kan vara långsam och spretig.
Den kan vara omständlig och älskad.
Den kan skrivas på väggar eller ropas i isolerade rum.
Men den behöver vara fri. Den behöver göra friheten.
Friheten är din och min - vår. Aldrig politikers att definiera.
Om vi låter makten bestämma vad frihet är ger vi dom också rätten att göra oss ofria.
Därför skriver jag till dig. Jag skriver till dig för att påminna om att vi fortfarande har rätten att säga det vi tänker. Vi är varken någons narr eller syndabock.
Vi är allt makten hatar.
Men när vi är här och med varandra är vi fria.
Vi formar orden.
Vi säger dom.
Vi säger dom. Både våra egna och andras.
Det är vi som inte väntar på att friheten ges oss. Vi gör den.
Friheten går
inte genom våra kroppar.
Men våra läppar ljuder friheten.
Våra ryggar bär friheten.
Våra tungor sjunger friheten.
Våra armar vaggar friheten.
Våra dikter hyllar friheten.
Våra fötter vandrar friheten.
Våra öron lyssnar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Friheten är gjord för att gå igenom oss, med oss, på oss, efter oss, före oss, bredvid oss. Är frihetens plats.
Vid vår sida är frihetens plats.
Vid vår sida för att hålla handen.
Vid vår sida när vi väljer att beskydda.
Vid vår sida när vi har modet att kritisera.
Vid vår sida när vi vågar sjunga ut.
Vid vår sida när vi säger välkomna till våra nya grannar.
Vid vår sida när vi hissar vår prideflagga.
Vid vår sida när vi drar ner nazistiska affischer.
Vid vår sida när vi anmäler hets mot folkgrupp.
Vid vår sida när vi går ner på knä för att be.
Vid vår sida när vi går emellan med våra kroppar.
Vid vår sida när vi möts innanför synagogans dörrar.
Vid vår sida när vi tar varandras händer.
Vid vår sida när vi väljer bort misstänksamheten.
Vid vår sida när vi väljer kärleken.
Vid vår sida när vi väljer våra familjer.
Vid vår sida när vi väljer att stå kvar när det blåser hårt.
Vid vår sida när vi väljer att använda vårt eget språk.
Vid vår sida när vi väljer att hitta tillbaka.
Vid vår sida när vi väljer att lämna.
Vid vår sida när vi är omständliga.
Vid vår sida när vi är krångliga.
Vid vår sida när vi är abstrakta.
Vid vår sida när vi pratar ur skägget.
Vid vår sida när vi viskar våra rättigheter.
Vid vår sida när vi väljer varandra.
Vid vår sida när vi kräver ett värdigt liv.
Vid vår sida när vi väljer kärleken fast hatet är närmre.
Vid vår sida när vi väljer kärleken.
Vid vår sida när vi ser hatet men väljer kärleken.
Men våra läppar ljuder friheten.
Våra ryggar bär friheten.
Våra tungor sjunger friheten.
Våra armar vaggar friheten.
Våra dikter hyllar friheten.
Våra fötter vandrar friheten.
Våra öron lyssnar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Våra kroppar längtar efter friheten.
Friheten är gjord för att gå igenom oss, med oss, på oss, efter oss, före oss, bredvid oss. Är frihetens plats.
Vid vår sida är frihetens plats.
Vid vår sida för att hålla handen.
Vid vår sida när vi väljer att beskydda.
Vid vår sida när vi har modet att kritisera.
Vid vår sida när vi vågar sjunga ut.
Vid vår sida när vi säger välkomna till våra nya grannar.
Vid vår sida när vi hissar vår prideflagga.
Vid vår sida när vi drar ner nazistiska affischer.
Vid vår sida när vi anmäler hets mot folkgrupp.
Vid vår sida när vi går ner på knä för att be.
Vid vår sida när vi går emellan med våra kroppar.
Vid vår sida när vi möts innanför synagogans dörrar.
Vid vår sida när vi tar varandras händer.
Vid vår sida när vi väljer bort misstänksamheten.
Vid vår sida när vi väljer kärleken.
Vid vår sida när vi väljer våra familjer.
Vid vår sida när vi väljer att stå kvar när det blåser hårt.
Vid vår sida när vi väljer att använda vårt eget språk.
Vid vår sida när vi väljer att hitta tillbaka.
Vid vår sida när vi väljer att lämna.
Vid vår sida när vi är omständliga.
Vid vår sida när vi är krångliga.
Vid vår sida när vi är abstrakta.
Vid vår sida när vi pratar ur skägget.
Vid vår sida när vi viskar våra rättigheter.
Vid vår sida när vi väljer varandra.
Vid vår sida när vi kräver ett värdigt liv.
Vid vår sida när vi väljer kärleken fast hatet är närmre.
Vid vår sida när vi väljer kärleken.
Vid vår sida när vi ser hatet men väljer kärleken.
/ur manuset till Tal till nationen av Nasim
Aghili
Varma antinationalistiska hälsningar,
Konstgruppen Ful
Varma antinationalistiska hälsningar,
Konstgruppen Ful